Sitter för engångs skull ner och tar mig tid för att logga in på min stakars dammiga blogg! Denna månad har gått så fort men endå så sakta, mycket som har hänt. Jag är tillbaka i Newmarket och jobbat ganska så exakt en månad hos Prescott! Det har varigt jobbiga första veckor innan man kommit in i rutinerna och lärt känna alla men nu flyter allt på rätt så bra. Prescott har ett stort och fin stall med runt 50hästar i träning. Stallet är som delat i två en little yard där det är 19boxar och en mainyard som är en större byggnad med flera boxar och även ingång till vårat ridhus! Vilket är väldigt lyxigt tycker jag, ridhuset här som en oval där vi travar fram hästarna innan vi går ut och cantrar, och i mitten av ovalen är det som en vanlig ridbana i rektangelformat där vi brukar skritta runt i medens sir Mark sätter in hos i våra grupper som vi ska rida i. Sen precis utanför själva utgången, som är på ena kortsidan, så har vi warrenhill banorna :) Det roligaste med att rida just i Newmarket är alla träningsmöjligheter! Finns sjukt mycket banor! Våra hästar har också egen simbassäng där vi simmar dom efter nästan varje lot :)
Det har varigt tunga första veckor innan man kommit in i det hela, just nu är det ganska lungt i stallet som tur är, men snart börjar alla våra 2åringar starta och då blir det förhoppningsvis så man får åka på mycket race och är man kvar i stallet så blir det mer ridning och mer hästar att sköta i stallet då många i personalen är ute på tävling..
Angelica&Kajsa beslutade sig för att åka hem förra veckan då båda kände att jobba med hästar på heltid i England inte var deras grej. Jag är glad för deras skull att de är hemma igen eftersom det är de som känns rätt för dom, istället för att dom stannar för att alla andra vill att dom ska det. Men så klart känns det tomt utan dom<3 Som tur så är Malin kvar i Newmarket och jobbar på ett stuteri, skulle träffat henne igår men hon fick ett nattpass istället då en av stona förmodligen skulle föla under natten! Kan ärligt säga att det verkar as mysigt att få jobba med småbäbisar:)
För mig går det upp och ned, vissa dagar känns det som man bara vill ge upp och gräva ner sig någonstans och vissa dagar så känns allt värt det! Förut kändes det som jag var helt värdelös och gjorde allting fel (så känns det fortfarande ibland) men nu har jag kommit in i rutinerna och det känns bättre. Upptäkt att de andra i stallet ocskå gör fel och glömmer vissa saker ibland ^^ Det är tungt att vara den nyaste eftesom man blir personen som är segast med allt, personen som inte kan något.. Och tyvärr, vilket jag upptäkt är väldig vanligt i racing, så är det mycket skit snack övrallt! Vissa väntar bara att man ska göra något fel så de har något att snacka om, men det kommer alltid upp något nytt om någon varje dag och man måste lära sig att inte ta åt sig om det skulle handla om en själv.
Än så länge tycker jag att det är värt att vara här, det är tungt men jag lär mig något nytt hela tiden och jag vill lära mig så mycket jag kan och bli en duktig ryttare och hästskötare! Förut så bodde jag på yarden men jag tog över Kajsas boende när hon flyttade, en jättefin&fräsh lägenhet som jag delar med en jätterar travelgirl som för det mesta är bortrest. Det känns mer som ett hem att komma hem till och man kan koppla bort och slappna av ifrån jobbet. Jag bor fortfarande nära jobbet, bara ett par kvarter bort, vilket är skönt då jag börjar 05.00 varje morgon, men här kan också min pojkvän komma och hälsa på mig och stanna hur länge han vill. Jag kommer lägga ut bilder på yarden och läghenheten senare:)
“Believe you can and you’re half way there”
maj 10, 2010 kl. 1:02 f m |
Hej igen.
Kul att iallafall en svensk stannar kvar och jobbar i England… Ar du den “sista levande soldaten” fran din kurs pa BRS? Eller ja, den sista svenska soldaten. Malin som nu jobbar pa stuteriet, ar det samma Malin som gjorde illa sig och sedan kom tillbaka for att avsluta kursen? Jag vet att hon kom tillbaka till BRS – har hon graduerat sig redan, eller har hon andrat inlaggning och tycker att det ar roligare med avel biten av galoppen? Har alltid sagt att nar jag har fatt nog av banan sa ska jag aka och bli hast-barnmorska nagonstans dar det ar lugnt och fridfullt… Varje gang jag ser ett fol fodas sa ar den fortfarande lika fantastiskt. Men jag har haft tur och alla ganger har allt gatt bra!!
Lycka till, kampa pa och skaffa dig tjockt skinn – banan ar (och kommer alltid att vara) fullt av avunsjuka, konkurrans och elaka manniskor som maste trycka ner andra for att kanna sig battre sjalva. Det sager mer om dem, an om dig!! Och kom ihag, en dag ar du den som har erfarenhet och kunskap. Forhoppningsvis kommer du ihag hur det kandes att vara ny, och kommer att kunna hjalpa och guida “nyborjarna” istallet for att trycka ner dem.
- Lotta
maj 12, 2010 kl. 8:41 e m |
Vi är två svenskar kvar av kursen, jag och sen Christina som jobbar i ett hinderstall i lambourn :) Malin kom tillbaka till brs men bytte inriktning till avel istället så hon åkte till nationalstud och läste någon form av NVQ med inrikting avel. Sen fick hon jobb på ett stuteri där hon verkar trivas bra:) Tror att hon kommer uppdatera sin blogg och berätta mer om det själv:)
Tack så mycket:) Det börjar kännas mycket bättre nu! Tror att många försöker testa en ibörjan för att se hur mycket man kan ta och hur lätt det är att köra med en.. Men jag blir forfarande förvånad över hur vissa människor har samvete till att uttrycka och säga saker som de gör..
Men som du säger, man får försöka skaffa lite mera skinn! Tror man kommer utvecklas mycket här, inte bara med ridningen utan att man utvecklas och växer som person också. :)